Regn, sprit... och sex.

De kommer i bland sånna där kvällar som är extra kalla, extra ensamma och framför allt extra mysiga. Hösten är på sitt bästa humör och man vet inte riktigt åt vilket håll de ska kollapsa åt den här gången. Ändå stter man där, med leende inombords och känner att det är precis vad man vill ha. Regnit, kallt, ensamt, blåsigt och alldeles... alldeles underbart.
 Svaret på Livet, Universum och allting är som alla vet 42. Men i bland, som denna helgen till exempel, funkar 43 Som ett substitut, speciellt om det är likör och och blandata med olika saker som tex mjölk. På något sett får man fram en fin färg inte bara i sitt glas... jag menar; kom igen, vem har inte känt sig lite rosa ibland?
 Här sitter jag nu halvt vilsen mitt i mellan tvätt, vinter och sommar tider. ... ... mysigt är de!

första dagen

Så här sent på året kan de kännas som om man vill ge upp och bara flyta omkring i dom gråa regnpölarna vi trotoar kantet. Meningslöst vandrande blir tråkigt och slag ord som inte är starkare än luft får dig att kanske tappa lusten. Men så är de inte! Tiden är inne på cafe, med randiga tröjot och ett ihopfällt paraply. Om du har öron så lyssna noga så hör du vart i från färgerna kommer. De gråa är gult och rött. Va inte sur för att du har tappat bort dig i ett hav. Äventyr och mod, de vill jag ha.

Med en röd halsduk och slarvigt försök till platt hår står jag och väntar på nästa steg.

"när fåglarna sover så sjunger träden"

Denna dagen är lika unikt som allt annat, och om man tänker efter så vet man redan om att allt är unikt, varje händelse, varje fotsteg, varje tanke. Det är ett vackert sett att se på världen, och jag bestämmer mig för att se hela världen som ett hav av unikitet. En grupp av unika tankar i min hjärna har i dag formats till ett samman hang där jag tänkte på mina vackra och absolut unika systrar och hur jag saknar dom. Inte bara som personer utan jag bestämde mig för att jag saknar att leva med dom, och hur allting fungerade när vi, alla fyra, bildade ett sammanhang i ett kök som tillhörde våra föräldrar i de vackra sammhället kinna.
Annat som jag har varit med om i dag är en vistelse på ett cafe med pratstunder och utbyten av världar. Åter seenden av vackra känslor och kvantfysik. Jag är glad att jag har haft denna unika dagen, och jag är glad över att just det som jag har varit med om har hänt just med mig.




Denna dagen slutar med att jag och mina vänner skapar ett elexir som går att dricka och vet ni vad de häftigaste är...
Man får super krafter om man dricker det. Dom som vill får skratta åt de här, men tro mig när jag säger: man får super krafter. Precis som i film. Dom som inte vill tro på de, låt bli bara. Men det är precis så det är.

"Sen nästan, någon gång."


I går kväll kom jag hem efter min vistelse hos mina föräldrar i de vackra sammhället kinna. Skippa spårvagnen för att gå omkring på upplysta höst gator är en bra ide. Tankar om avslöjade, mörka hemligheter kan framkalla någon form av lycka.
Men de slutar inte där. Efter att jag har installerat mig i den stökiga inomhusbildningen som kallas "vår" lägenhet kom jag på att jag behöver nog lite extra frisk och bensinfylld luft.
 Utan att direkt tänka på det kastar jag mig ut på ett nattlig och ensamt, men också vackert, äventyr i dom vilda stadsparkerna. Ljus, vatten, bensin, vått gräs, löv i handen. Jag vandrar om kring och känner mig lyckligast i hela världen, och för en kväll, (eller ja, natt för den delen), fick jag en underbar känsla av att: Det fins ingenting som INTE kan göras. Jag somnar med denna känsla av näst intill eufori och det känns som om regnet inte kommer störa mig alls i dag.
Jag har det välldigt lyckligt just nu. Denna helgen ska jag PRAKTISERA LYCKA.



"ha en trevlig kväll och sköt om er"

ROB-@

Det finns en konstnär där jag bor, och nu menar jag inte så sär metaforiskt, utan de är faktiskt  så att jag bor med en konstnär. Anledningen till att jag säger det är för att de hände något himla roligt i går kväll. Jag och konstnären i fråga hade en  under bar dialog via det fantastiska programet photoshop. Med insperation positiv kritik och nytt

kassing


Jag vet inte, nu sitter jag här och ska snart ta mig tillbaka till staden, göteborg och allt som finns där.
Min helg blev inte riktigt som jag hade tänkt, jag känner mig utlämnad. Det är kanske en normal känsla om de inte riktigt blir som man hade tänkt sig. Första gången för mig i alla fall. Men de är ju en intressant känsla och jag känner mig ganska bekväm med den, förutom att de skaver i magen. :)

RSS 2.0