ooMitt

Vad är det som gör att jag dör hela tiden!? Jag har värkligen ingen aning. I bland ser jag mig själv lite som en pyroman. Det är sällan som jag leker med eld. Men fan vad jag bränner mina skepp. Så fort jag fattar vad det är eller vad det är tillför så är jag där och eldar på utav bara helvete. Jag antar att det är något fint och kul med detta annars skulle jag ju självklart låtit bli. Eller? Aja, jag skall försöka att skriva den där jäävla hemtentan nu.

Till alla som läser: PEACE!

Åh, vart skall man börja med ett sådant ämne som detta? Du kanske tänker att
drömmar är något som hjärnan ängar sig åt medans man sover. Men det är liksom
inte slut där. Så fort någon pratar om ambisioner och mål, så lägger man ofta
till drömmar bland dessa ord på något lämpligt sätt.Men om man tänker på fenomenet
och sedan låter det andas bland sådana ord som ambision, mål och framtids planer.
är drömmar relaterade till dessa? Jag är ingen expert eller något sådant.
Vissa vill hävda att drömmar är ett sätt för hjärnan att hantera intryck den har fått under
dagen. Förr i tiden så var drömmar något viktigt och något som man höll som nästan heligt.

Det var en gång en man i en bok, boken beskriver honom som mästare på ämnet drömmar.
I boken så förklarar han, uti från en drömm, att en kille skulle få tillräckligt med ork
för att bli befodrad. En annan gång så tolkar han en dröm men inte lika trevlig utgång.
Enligt boken hade han oftast rätt också. Är det möjligt att via drömmar se vilka val man
funderar på att göra lite senare? Eller se vilka sitvationer som man strävar efter?
Det är något mystiskt med drömmar, det har det alltid varigt kommer nog oftast vara.
Jag hoppas det i alla fall, med tanke på dagesn teknik och framgångar så vet ju människan nästan allt.
Mystiken får inte vara en del av vardagen, förutom om det gäller den där flickan, eller den där killen
Som man undrar lite över vid sidan om.Jag hoppas att drömmar förblir ett mysterium.
Jag tror det är viktigt för människor att ha något som inte går att förklara helt ut.
Annars skulle vi säkerligen bli himla uttråkade hela bunten.

Dagarna länkas i hop av mjölksyran från mina ben när jag åker till skolan. Efter ett tag så bryr man sig inte så mycket om det, manbara kör på, det är fortfarande fint när det blir nerför.