mjukporr
Om jag kunde viska med kuber från tvådimensionella världar
hade jag förklarat hur jag kände och varför jag var där med dig
Men detta är ljug för jag har bara vibrationer från en galen värld
som jag förtvivlat försöker kalla min egen.
Detta är ljug för inte en enda gång har jag rört ditt nyckelben med min hand.
Detta är ljug för inte en gång har jag varigt nära dig när du rätar på halsen och andas i nervositet.
Men låt mig då ljuga för dig en smula
så mina händer kan darra medan jag försökte hålla hårt i någon del av dig
Låt mig luta mig lite mera framåt och krocka med kuberna och viska med vibrationerna
Känn på mig och ljug om att du tycker det är bra
För en kort sekund kan det komma ljud ur min mun och då kan jag klämma dig hårt
mellan tomhet och overklighet då kan jag blunda och andas
kuberna kan sättas på plats och bilda mönster som får världen att gå runt
vibrationer gör så att små hjärtan kan slå
en overklig kärleksdans tar fart och jag uppfattade något om ögon som
åt min lögn på en sida i ett tvådimensionellt hav av ettor och nollor.
DET ÄR SÅ LÄTT ATT VARA EFTERKLOK.
Hej, du! Ja, du som sitter där och har ett par byxor som precis börjat passa för du har ju gått in dom för bara ett litet tag sedan. Jag vet att dom inte är av den nyaste modellen, men dom sitter riktigt bra på dig skall du veta. Jag vill berätta en sak för dig, även om det där med byxorna bara var något som jag sa bara för att försöka på uppmärksamhet. Jag vill berätta om du har lust att lyssna. Så ska du få veta en sak om mig. Jag sitter just nu och pressar tappert på de små tangenterna vid det lilla tangentbordet och orden som bildas är små för jag känner mig liten i dag. I dag har jag träffat på en sorts traumatisk upplevelse och jag är helt blank i hela mig, jag känner mig inte glad eller ledsen eller skitig eller lycklig, jag känner mig bara liten och blank. Det är inte sorgligt och inte glatt, det är ingenting. Det som jag känner mest är att jag är lite rädd, inte mycket men ändå lite... lite... lite.
Så nu pressar mina fingrar på det små tangenterna och jag skall i mitt tillstånd formulera en fråga som inte jag nog inte kan få ett svar på och det är en röst i mig som viskar men jag känner mig svag och blank och allt jag kan tänka på är det lilla tangentbordet som har hamnat under mina händer.
... hej... kan du inte bli vän med mig?... ... ... Jag är ensam, och i dag är jag lite rädd.
