ooMitt

Hej, du! Ja, du som sitter där och har ett par byxor som precis börjat passa för du har ju gått in dom för bara ett litet tag sedan. Jag vet att dom inte är av den nyaste modellen, men dom sitter riktigt bra på dig skall du veta. Jag vill berätta en sak för dig, även om det där med byxorna bara var något som jag sa bara för att försöka på uppmärksamhet. Jag vill berätta om du har lust att lyssna. Så ska du få veta en sak om mig. Jag sitter just nu och pressar tappert på de små tangenterna vid det lilla tangentbordet och orden som bildas är små för jag känner mig liten i dag. I dag har jag träffat på en sorts traumatisk upplevelse och jag är helt blank i hela mig, jag känner mig inte glad eller ledsen eller skitig eller lycklig, jag känner mig bara liten och blank. Det är inte sorgligt och inte glatt, det är ingenting. Det som jag känner mest är att jag är lite rädd, inte mycket men ändå lite... lite... lite.

Så nu pressar mina fingrar på det små tangenterna och jag skall i mitt tillstånd formulera en fråga som inte jag nog inte kan få ett svar på och det är en röst i mig som viskar men jag känner mig svag och blank och allt jag kan tänka på är det lilla tangentbordet som har hamnat under mina händer.

... hej... kan du inte bli vän med mig?... ... ... Jag är ensam, och i dag är jag lite rädd.