om jag bara visste.
Det har varigt vackert väder i flera dagar nu. Men i dag har ett stort svart moln rusat in med natt och mörker över hela min värld. Jag är inte förvånad, jag har känt på mig att solen inte skulle vara där för alltid. Men att det skulle bitas, rivas, skrapas och hugga visste jag inte. Jag är oförbered jag är ensam och jag är rädd. De sår som jag har läker inte och jag hör mig själv skrika i natten. Jag skriker i mina drömmar. Jag undrar varför men det är ingen som svarar. Ovetande så kämpar jag för att bredda munnen. På en bortglömd blogg skriver jag det som händer mig om natten. I hopp om att hitta något bortglömt. I hopp om att komma ihåg något annat.
Träden är dina stämband och med de sjunger du i natt
Kylan är din hud och jag omfamnar den i natt
Prata med mig i natt
Jag lyssnar på dig i natt
