Vackert du...
Jag vill skriva att jag kommer i hår oss nu.
Men det gör jag inte, jag kommer ihåg mig.
Hur jag krånglar till det för att kunna trassla ut mig.
Men det gör jag inte, jag kommer ihåg mig.
Det är alltid bara jag.
Hur jag känner när jag tittar tillbaka på de gånger där jag inte hittar något annat än bara mig.
Varför jag väljer bort dig, är på grund av mig.
Jag vill vara mig, för ingen annan kommer att vara det. Jag vill minnas mig och jag vill inte ta någons plats.
Så vart har jag lagt mig?
detärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdu
HAN MINNS!
HAN MINNS!
DET ÄR HAN!
HAN GÖR ALLTID SÅ!
detärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdudetärdu
För det första så tror jag inte at man kan förklara allt med ord. Ô.o
För det första så tror jag inte at man kan förklara allt med ord. Ô.o
För det andra så tror jag inte det är jag. ^_^;
För det tredje så... glömde jag av mig helt och hållet.
*Peace*
*Peace*
Kommentarer
Trackback
